Jag är så stört trött på att hela tiden göra samma saker. Gå i skolan, komma hem, dansa, vara med vänner, plugga och så repeatas det och det tar verkligen aldrig slut. Det är klart att ingen dag är den andra lik för att det alltid händer olika saker men strukturen är likadan och jag blir galen. Idag på hälsokontrollen pratade vi lite om just det där, och det enda min skolsyster sa var: "Tyvärr är det lite så livet ser ut. Man går till jobbet, kommer hem, umgås lite med människor och sover. Och så kommer det några ljusglimtar ibland."

Jag fick bara ångest när hon sa det. Klart att man kan göra vad man vill med sitt liv. Aldrig att jag tänker leva exakt HELA mitt liv med att göra samma saker hela tiden. Jag vill pröva, misslyckas, lyckas, förlora och vinna. Det är inte det att jag hatar "Svensson livet" men jag vill pröva på lite allt möjligt för att veta var jag trivs bäst. Så konstigt är det väl inte egentligen?

Vi kunde aldrig riktigt va som dom
Så vi blev samlade till slut
Vi som vek av vägen för längesen
Vi som tog steget ut
För det fanns nånting annat
Och vissa hade varit där
Alla följde vi nåns fotspår
Och sen möttes vi här

Så ångra dig, aldrig att jag ångrar mig
Det finns inga skäl o blicka tillbaks
Om vi vände om nu skulle vi aldrig se
Om vingarna bär

Ingenting har gått förlorat
Tänk på allting som vi gjort
Och varenda litet ögonblick som vi, som vi gjort till något stort